Tänk dig Sofia, en ensamstående mamma som jonglerar sitt deltidsjobb med barnens aktiviteter. Varje vecka kämpar hon med osäkerheten kring sin anställning. Hennes arbetsgivare meddelade nyligen att hennes kontrakt förlängs, men bara tillfälligt. Enligt den senaste statistiken från SCB medför den nuvarande arbetsmarknadssituationen att fler kvinnor som Sofia befinner sig i samma osäkra position.

I mars 2026 har antalet tidsbegränsat anställda kvinnor ökat med 62 000 till totalt 376 000. Detta motsvarar nästan 9% av alla anställda kvinnor. Med en sysselsättningsgrad för kvinnor på 67% innebär detta en utmaning för både individer och ekonomin.

Statistiken visar att antalet sysselsatta i åldern 15–74 år uppgick till 5 230 000, där kvinnor står för en andel av 2 521 000. Trots att sysselsättningen generellt ökar, finns det en oroande trend av fler tidsbegränsade anställningar bland kvinnor. I ett ekonomiskt klimat där inflationen ligger på 1,6% och styrräntan har sjunkit till 1,75%, ställs sysselsatta kvinnor under hård press.

Vid närmare granskning av arbetsmarknaden är relationerna mellan kön och typ av anställning påfallande. Sysselsättningsgraden är 69,9% bland män, men bland kvinnor ligger den lägre vilket kan öka den ekonomiska klyftan. Det handlar inte bara om siffror—det handlar om livsval, viljan att investera i framtiden och möjligheten att ge sina barn en stabil grund.

Arbetslösheten som helhet har ökat med 79 000 till 565 000, vilket ger ett arbetslöshetstal på 9,7%. Hos kvinnor är det 9,6%, medan det bland män är 9,9%. Ungdomarna drabbas särskilt hårt; arbetslösheten för dem i åldern 15–24 år är så hög som 30,1%. Av de arbetslösa ungdomarna är hela 163 000 heltidsstuderande. För Sofia, och många andra, innebär detta en dubbel utmaning: både kampen att behålla ett jobb och en ökad konkurrens bland nya talanger.

Det outnyttjade arbetskraftsutbudet, som inkluderar arbetslösa, under- och latent arbetssökande, motsvarar 615 000 heltidsjobb. Med andra ord finns det ett signifikant antal människor, många av dem kvinnor, som vill arbeta men inte får tillräckligt med möjligheter. Det är här som Sofia och hennes likasinnade inser att deras tillfälliga anställningar begränsar deras framtid.

Som en del av en allt mer komplex arbetsmarknad står individer som Sofia inför nya utmaningar. De måste navigera mellan osäkra anställningar och möjligheterna att avancera i sina karriärer. För företag kan det innebära att rekrytera bland en pool av människor som kämpar med osäkerheten i tidsbegränsade anställningar.

Som det ser ut nu är framtiden fortfarande oklar. Sofia fortsätter att hoppas på en mer permanent lösning, men riskerna och osäkerheterna lägger en stor press på hennes familj. I en tid där arbetsmarknaden förändras snabbt är det avgörande att både politiker och företag tar detta på allvar för att säkerställa en stabil och inkluderande arbetsmarknad. Hur mycket längre kan individer som Sofia stå emot pressen av osäkerhet? Och vad blir konsekvenserna av dessa förändringar på lång sikt?