Kvinnor med funktionsnedsättning har den lägsta nettoinkomsten bland sysselsatta i Sverige. Den ny statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) från september 2026 visar att trots att kvinnor utgör en betydande del av arbetskraften, så dras de med en märkbar inkomstsnedvridning. Endast hälften av personer med funktionsnedsättning är sysselsatta, och de som är det tjänar i snitt 5 600 kronor mindre per månad än sina sysselsatta kvinnliga kollegor utan funktionsnedsättning.
Siffror som talar
Enligt SCB:s statistik hade personer med funktionsnedsättning en median nettoinkomst på 22 000 kronor för 2024, medan övriga befolkningen låg på 29 800 kronor. För kvinnor med funktionsnedsättning är skillnaden särskilt påtaglig: medan sysselsatta kvinnor utan funktionsnedsättning tjänade 25 600 kronor, hade sysselsatta kvinnor med funktionsnedsättning endast 20 000 kronor. Denna inkomstklyfta mellan könen är påtaglig; bara 86 procent av männens nettoinkomster uppnås av kvinnor, en trend som även syns bland kvinnor med funktionsnedsättning.
Arbetsmarknadens orättvisor
Skillnaderna finns ända upp i inkomstfördelningen, där unga kvinnor med nedsatt arbetsförmåga hamnar i de lägre percentilerna på inkomstskalan. SCB rapporterar att kvinnor med funktionsnedsättning är de som drabbas av svåra livssituationer, där deras socioekonomiska ställning påverkas negativt av både kön och funktionsnedsättning. I de övre percentilerna, vilket inkluderar de högre inkomstnivåerna bland sysselsatta, framträder skillnader mellan kvinnor och män mer tydligt, vilket skapar en ogynnsam situation för kvinnor.
Medan merparten av befolkningen tenderar att ha relativt jämna inkomster i arbetslivet, är det i denna grupp, där kvinnor med funktionsnedsättning är underrepresenterade i höginkomsttagarskaran, som ett utstött syndrom etableras. Faktum är att medan kvinnors medelinkomst i övriga befolkningen ligger på 86 procent av männens, visar siffror att andelen för personer med funktionsnedsättning är så hög som 92 procent, men fortfarande i snitt lägre än männens.
Välfärdssystemets roll
Det finns dock ett moment av utjämning bland arbetslösa och de som inte ingår i arbetskraften, där kvinnors och mäns inkomster tenderar att vara mer likvärdiga. Välfärdssystemet kan därmed dämpa effekten av ekonomiska skillnader och ge ett visst skydd för de mest utsatta, men det kompenserar inte helt för de systematiska bristerna på arbetsmarknaden. Sjukersättning och studiebidrag bidrar till att utjämna inkomsterna, vilket försvårar den tydliga uppdelningen mot de som är i sysselsättning.
Framtiden för kvinnor med funktionsnedsättning
Det är tydligt att sysselsatta kvinnor med funktionsnedsättning upplever svårigheter som grundar sig i både könsdiskriminering och osynligheten av funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. Kommande policyer och insatser som syftar till att öka jämlikhet och stötta denna grupp på arbetsmarknaden är avgörande för att motverka den strukturella ojämlikheten. Därmed kan vi förvänta oss en fortsatt debatt om ramverket som ska stödja inte bara kvinnor med funktionsnedsättning, utan även andra grupper som riskerar att hamna på efterkälken i samhällsstrukturen.